Bekräftelse

Vi ska göra pumpa-reportage, och jag fick för mig att jag skulle åka till Ulriksdals Trädgårdar och införskaffa pumporna som det ska bakas och lagas av. Det är ju en sån fin söndag. Och där får man ju faktiskt plocka pumpor och vad man nu vill ha själv, på frilandet. Gå där med en stor korg på armen och känna sig som någon i Morden i Midsomer, fast utan mord. 

Sagt och gjort.  Och fina pumpor hittade jag. Inte ätbara, dock, men fina.

- Kan jag ju ha i fönstret på jobbet, sa jag till mig själv och nickade.

Så gick jag förbi några fina lerfat. Gröna, skrovliga, grova. Behövde jag ju inte alls. Men oj vad ett sånt fat skulle passa bra till mina snygga pumpor i fönstret på jobbet. Fast.....  nä. Eller? Kunde vi använda det när vi plåtar? Kanske. Okejdå. Jag valde ut det finaste fatet och gick till kassan, fort innan jag hann ångra mig. I utekassan stod en glad, knubbig farbror och tog betalt. När jag kom med mina pumpor och mitt fat tog han dem och drog hastigt efter andan.

- Åh, vilket fint fat! De här är så U-N-D-E-R-bara. Du vet väl varifrån de kommer?

- Mexiko? försökte jag. 

- Just det! Och de görs bara i (en plats som jag redan glömt), de gräver ner dem i sanden och eldar på och det är bara kvinnor som gör dem!

Jag kände mig redan nöjd. Jag hade valt ett bra fat. Fått det bekräftat.

- Och pumporna sen! Vilka fantTAStiska pumpor! Och dem ska du ha i fatet här?

- Jag tänkte det, sa jag stolt.

Han tittade  kärleksfullt på fatet, pumporna och sedan på mig, lade huvudet på sned och sa med eftertryck:

- Snyggt!

Och jag sträckte på ryggen, betalde, fick mitt fat och mina pumpor och gick till bilen. Alla tvivel som bortblåsta. Klart att jag skulle ha det där fatet och de där pumporna. Som var så SNYGGA. Som kvinnorna i Mexiko gjort i sanden. Och som jag hade valt så bra. 

Sen åkte jag till Coop och köpte pumpor att baka och laga av.

Macaronger och surströmming

Fina fotot: Ulrika Pousette

"Finns det nåt mellis?"

Ebba kommer hem från skolan och ser sig omkring i köket. Jag rabblar:

"Jarå. Visst. Du kan ta lite rårakor med chilikräm och räkor här. Eller en BLT. Och så finns det amerikanska pannkakor med färska bär och chokladsås. Och 10 cupcakes, 6 chokladmazariner, en morotskaka och en chokladkaka. Eller vill du ha avokadosmoothie?"

Själv lämnar jag allt på diskbänken och går och tränar. En ren och skär befrielse såna här dagar, då en plåtning är över som i sin tur är kulmen på en eller ett par dagars bakande och lagande. INGET är gott den här dagen. Även om jag tycker om det mesta jag gör, vissa saker rent av älskar jag, men såna här dagar  går det inte att äta någonting av alla ljuvligheter. Det är liksom stopp. De är fotomodeller, som har fyllt hela huset med doft och tagit all plats i kylskåpet de senaste dagarna. Färdigt. Fyllt sitt syfte. Klart. Bort med allt. Börja om. Så jag säljer på. Maniskt. "Curre? Vill inte Curre ha en mazarin då? En pannacotta?" Jo, men han blir ju så TJOCK, säger Malou. Varje gång. Sen åker hon hem med väskan full av små foliepaket i alla fall, som mamma Åsa har trugat på henne. Till Curre. Som inte kan låta bli att äta upp allt, för Curre är min största supporter, tack Curre!

Vårt bokförlag ojar sig ibland, över hur mycket (gratis) mat vi får när vi gör våra böcker. Jovisst. Men det som blir över är faktiskt oftast inte så himla hejsan. Macaronger och surstömming liksom, som Malou beskrev den typiska fotolunchen nångång. Kanske glögg till det. Och magen ger upp ett förvånat "Va?" men rättar sig i ledet och tar snällt emot. Kanske aningen motvilligt. Men snällt, vi har utvecklat magar av stål.

Men oj! Jag klagar inte! Jag äskar mitt jobb! Och jag älskar att baka och laga! Tro inget annat. Det är bara intressant att reflektera lite kring hur man fungerar. Och när jag vaknar nästa dag skuttar jag glatt till datorn och börjar fantisera fram recepten till nästa gångs plåtning. "Få se nu. Risotto med sparris och parmesan. Pannkakor med chokladsås. Gratinerad fänkål. Och citroncheesecake med lakris. Perfekt."

 Malou plåtar bullar.

Den riktiga bilden blev mycket snyggare.

Höststorm

 Efter en lång, lat sommar kom hösten med storm. Poff sa det så var kalendern så full att jag knappt hann fatta att sommaren tog slut. Till min stora sorg. Hur vacker hösten än är, så längtar jag oavbrutet till sol, ljusa kvällar och barfota i gräset. Även om jag älskar tomaterna, som just nu är så underbara att de faktiskt växer och blir söta och röda mot min husvägg trots att jag glömmer bort att vattna dem ganska ofta. Nåväl, trots höst så trivs jag rätt bra med min tillvaro eftersom mina projekt är så galet kul. Jag har ju till exempel just släppt en ny bok tillsammans med Malou, fotograf Wolfgang och med brödbakande bidrag av bagarmästare Manfred Enoksson. Releasekalas hade vi i tisdags på Saltå Kvarns butik på söder, Helena på Ordalaget fotade så fint, kolla här.

Idag kom också nya, fina höstnumret av Baka ut. Lycka varje gång, jag vänjer mig aldrig vid att vara mamma till världens snyggaste tidning. Det är extra kul från och med nu, eftersom tidningen trycks i större upplaga och säljs på måååååååånga fler ställen än tidigare. Mer Baka åt folket! 

Har också varit på Bagerimässan idag, nypt i bröd och kramat bagare, testat kaffe och pratat med Årets konditor 2010 Roy Fares, så fin i rosaprickigt förkläde.

Så kom jag hem och berättade för sonen att jag sett finalen i Mack-SM. "Va!" sa han. "Sa de nåt om iPhone 5????!!!!" Vi har lite olika fokus, han och jag :-)